söndag 19 juli 2009

Nytt kapitel...

Värsta chocken har lagt sig. Jag har spenderat dagarna med att stirra upp i taket, fundera, klura, stirra upp i taket, gått långa promenader och umgåtts med mina underbara vänner som varit ett jättestöd. Och tack alla ni som genom bloggen, facebook, sms och telefonsamtal visat att ni finns här för mig. Betyder allt.

Så vad nu göra?

Imorgon ska jag göra sista dagen på jobbet och jag tänker vara så proffsig och lugn jag bara kan även om vissa delar av mig kokar av ilska.

Sen har jag i princip beslutat att jag kommer packa ihop mina saker här nere och flytta till Sverige, kanske t om "för gott".
Om det är en sak jag lärt mig de senaste 10 åren så är det att jag behöver en fast bas, ett hem, ett bo, som är mitt och där jag kan stanna precis hur länge jag vill. Inga visum, kontrakt etc ska få forma mitt liv längre. Punkt slut. Det innebär inte bara ekonomiskt fiasko att flacka runt över hela världen, men framförallt så sliter det på själen.

Så som det ser ut nu tänker jag ge Sverige en ärlig chans och verkligen försöka. Kan väl inte vara så jäkla illa eller? Ni har iallafall fungerande bredband, kabel tv, H&M, Ikea, goda pizzor med bearnais sås och västerbottenost.

Och min kära familj och en hel bunt med fantastiska vänner finns där.

Jag har länge velat starta något eget och kanske är det nu som jag har chansen? Att ta all den kunskapen jag har om Australien, Florida, Irland, Kanada och framförallt Sydafrika och använda till något...? Vi får väl se. Jag har en del lösa ideer som flyter runt i huvudet och som jag tror kan vara värt ett försök. För vad har jag att förlora just nu? Absolut ingenting!

En kompis till mig liknade mig vid en katt: "Minna, don't worry, you have 9 lives and you always land on your feet".

Ja tänk om det vore så!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hmmm... kanske ska börja leta efter den där bostadsrätten i Kil åt dig då... /Anita

Anonym sa...

Håller alla tummarna för dig Minna! Men jag hade ju hoppats på att verkligen få vara granne med dig i Glencairn men vi hann inte ner. Snopet!Ha det så bra!

/Gabriella, Kemps Way 19, Glencairn (snart)

Anonym sa...

hej! intressant att läsa om någon som bor i sydarfrika! själv har jag assat i ett biståndsprojekt nere i etiopien i sju år. så vi brukar åka dit en ggn per år. annars är jag sedan snart ett år tillbaka bosatt i bangkok, jobbar som fotograf där.

tack en än gång för en trevlig blogg!

/Kristin
http://blogg.aftonbladet.se/frubangkok