Fortfarande ingen bebis

Har nu gått några dagar över tiden och ni som själva upplevt samma sak vet ju vad sakta tiden går!
Är såååå jobbigt att bara gå runt (läs ligga och sitta i mitt fall) och väääänta...

Har väldigt svårt att gå pågrund av foglossningen som jag tampats med de senaste 4 månaderna, ihop med en ständigt klämd kissblåsa, samt att nu i värmen har jag svullnat upp REJÄLT och liknar mest en michelingumma. Svårt att ens få på mig stora tofflor på de uppsvällda kroppsdelarna som i ett tidigare liv var fötter och nu mest ser ut som stora klumpar.

Ja, som ni hör så är det ju oerhört synd om mig!

 Och som tröst...äter jag glass....i stora lass...

Just nu är favoriten: Polka glass....saltlakrits är heller inte fel...och Pecan nöt kola går ju alltid ner...

Som sagt...dags att bebis kommer snart om jag någonsin ska komma i vanliga kläder igen!

The waiting game...

Nu handlar våra dagar mest om väntan.
En vecka kvar till beräknat datum och vi känner oss såklart oerhört förväntansfulla , men också en aningens nervösa..Eller iallafall jag.
Fredric är som alltid lugn som en filbunke och läääängtar till tusen!

Medan jag oroar mig för själva förlossningen, smärtan. ifall något skulle gå fel osv...Ansvaret för en annan människa...Många tankar som snurrar. Men försöker fokusera på det positiva och faktum att vi nu står inför det absolut häftigaste i livet.

Att bli föräldrar.

Det känns vidunderligt stort och alldeles, alldeles underbart.

Om lilla bebis bara ville ta och komma ut nu...

Familjen har alla fått gissa födelsedag, vikt, längd och kön och som jag hade hoppats att min svärmors gissning den 17:e maj hade stämt. Men icke...Inte heller papsen el svägerskan hade rätt som gissade på igår och idag.
Jag och Fredric har båda gissat 7 juni (helt ovetande om den andres gissning) och dit känns det ju som en evighet just nu...

Nu är det bara bebis som fattas...

Ja, ja..medans vi väntar så fixar vi med diverse bebisgrejer, jag har passat på att sova mycket och faktiskt även jobbat lite...För att det är roligt och får tiden att gå...

Mammaledig

Idag är tanken att det ska vara min sista dag på jobbet. Vilken konstig känsla!

Som egen-företagare blir det självklart väldigt många timmar och framförallt kvällar och helger och annat man fått offra, så att nu helt plötsligt vara ledig känns minst sagt främmande.

Sydafrikaexperten har ju varit min bebis de senaste 5 åren...

Har ett fåtal bokningar som vi försöker bli klara med och Fredric kommer ju köra på "som vanligt" så företaget kommer ju rulla på men jag har lovat att hålla mig borta från kontoret och vila upp mig nu innan vår efterlängtade bebis förhoppningsvis gör entré inom kort.

Sedan får vi se hur det blir framöver. Hela juni kommer vi iallafall ha stängt och sedan är det ju dags att börja förbereda inför nästa säsong som för oss börjar lite tidigare än vanligt..Har en hel del bokningar redan i aug-sep...Blir med andra ord ingen "vanlig" mammaledighet utan kommer nog få ta den i omgångar och ta ut strödagar här och där men det har vi ju varit inställda på hela tiden.

Vi har ju en enorm fördel genom att vi jobbar hemifrån och är båda involverade i företaget och på så vis kan bytas av.
Detta med föräldraledighet är ju något som vi i Sverige länge legat före stora delar av världen och vi ska vara enormt tacksamma för systemet vi har.

I Sydafrika får man vanligtvis som mamma 4 månaders obetald mammaledighet (pappan får några dagar ledigt vid barnets födsel) and that´s it!

Knappt en månad kvar...

Till beräknat datum för bebis....

Kommer ju med största sannolikhet inte ske just den 30 maj men nu har förberedelserna börjat på riktigt...Är inställd på att jag mycket väl kan gå över tiden men vill hinna färdigt de bokningar jag sitter med och hinna jobba ikapp så gott det går den närmaste veckan ifall att bebis bestämmer sig för att komma tidigt.

Magen för ett par veckor sedan...

Därför kan jag heller inte ta mot några fler jul och nyårsbokningar utan rekommenderar folk att antingen leta själva på nätet, el ta kontakt med någon av de andra researrangörerna. Börjar bli extremt uppbokat överallt så har ni planer på att spendera jul el nyår i Kapstaden el längs Garden Route så är det hög tid att man bokar nu.

Tanken för oss är att vi kommer köra på halvfart hela maj och sedan ha kontoret helt stängt under juni månad... Men det beror ju såklart på hur allt fortlöper med graviditeten...

Nu....Dags att deklarera och sedan blir det dagliga dosen av glass. Har inte haft några riktiga gravid-cravings som så ...men den här slinker alltid ner:

Tillbaka i Sverige

Nu är vi tillbaka i Sverige och det kändes såklart trist att lämna Sydafrika men också kul att få träffa våra nära och kära och att äntligen kunna fokusera på allt spännande som ska hända framöver.

Resan gick förvånansvärt bra men att flyga så långt i 7:e månaden (speciellt med foglossning) är inget jag rekommenderar någon.
Men nu är det gjort och belöningen har varit att jag mumsat i mig kanelbullar, pizza, limpmackor med ost, kebab och massa annat som jag saknat...

Var svårt att få plats med matbrickan på flyget.

Men nu är vi tillbaka i en svensk vardag och fått ordning på kontoret.

Mellan flytt och vanligt "slutet på säsongen-kaos" hann vi även med att leka lite turister förra veckan och lovar att skriva lite om det under de kommande veckorna. Men nu...jul och nyårsbokningar!

Blivit rastad

På grund av den där j-la foglossningen som jag haft sedan vecka 20 ungefär (är i vecka 27 nu) så har jag varit i princip helt "fast" här hemma senaste veckorna.

Har så ont att jag bara vill skrika rakt ut och att ta mig fram här i huset känns som värsta hinderloppet... Otroligt frustrerande och mitt tålamod är ju som bekant inte det bästa så jag går mest runt och stönar och grymtar och tycker SÅÅÅÅÅ synd om mig själv.

Men idag fick det vara nog.

 Var en fantastiskt fin, helt vindstilla dag med klarblå himmel och när jag beklagade mig till Fredric om att jag känner mig som en fånge fast i en valross kropp ungefär, tvingade han på mig (läs fick hjälpa mig) på med skorna och sedan åkte vi till Kalk Bay för en sen lunch.

Och 1.5 timme senare, med magen full av ljuvlig iced coffee och en lika god räkpasta så känns livet på topp igen!

Tydligen är jag som en hund..behöver rastas och få komma ut emellanåt och nu kan jag nog jobba på ett tag till...
Eller förresten...
Imorgon ska vi till vindistrikten så det blir två turer utanför huset på bara några dagar! Hurra!

Vad tomt det blev...

Nu sitter svärföräldrarna på flyget hem och det packades och vägdes om flera ggr innan väskorna stängdes.
 Inte helt otippat hade det införskaffats en hel del vin och sedan hade vi ju en hel HÖG med broschyrer och kartor som också skulle få plats.

Blev på en gång väldigt tomt i huset och det är alltid blandade känslor när folk åker hem, men den här gången vet vi ju att vi ses om ganska exakt en månad så det är ju helt ok.

Har varit jättekul att ha L & S här och även om vi har jobbat en hel del så tycker vi att de hann med mycket.

En av höjdpunkterna var nog den trevliga lunchen på Fraai Uitzicht som vi åt i förra veckan.

Favorit i repris: Vanilj-räkpasta

Jag älskar verkligen det stället! Är inget särskilt egentligen men Karl-Uve och Sandra är så himla trevliga, miljön vacker, maten toppen så sammantaget är det alltid en fröjd att vara där.

Och rummen är det heller inga fel på.

Fraai Uitzicht, Robertson

På väg dit stannade vi till på en liten "Farm stall" där man kunde köpa en hel låda med druvor för ca 17kr. Helt ok pris!

Igår avslutades svärföräldrarnas besök med picknick och Freshlyground konsert i Kirstenbosch.

Själv fick jag avstå eftersom min foglossning bara blir värre och värre och jag inte längre kan gå några längre sträckor överhuvudtaget. Riktigt trist och gör fruktansvärt ont (speciellt på nätterna) men det är bara att bita ihop.

 Försöker göra en del övningar men annars finns det inte mycket hjälp att få här nere.

 I Sverige verkar det finnas bälten och hjälp att få hos naprapater el sjukgymnaster men det hade de inte hört talas om här nere?...Ska se om jag kan hitta någon som är specialiserad på området för annars är jag orolig för att det får bli rullstol när det är dags att flyga hem till Sverige!

Är förresten ca 100 dagar kvar till beräknat födelsedatum och det känns verkligen som när man var liten och väntade på tomten...

Vill ju träffa honom/henne nu!

Känns som en hel evighet men vet att tiden kommer rusa iväg. 

Vilken service!

Börjar känna mig rejält tjock och otymplig nu och snart passar inga av mina vanliga kläder. Magen växer så det knakar men eftersom vi har så himla mycket jobb just nu så finns helt enkelt ingen tid att åka till någon av de få affärer som har mammakläder. Är jättedåligt utbud här nere och jag har bara lyckats hitta 3-4 affärer i hela Kapstaden-området och de ligger alla minst 40 min bilresa bort.

Så igår klickade jag lite snabbt hem ett par klänningar från en online-butik och döm om min förvåning när det senare samma kväll knackade på hos oss med leverans från www.kinderelo.co.za.

Det kallar jag service!

Ena klänningen var så himla skön att jag direkt imorse bestämde mig för att beställa hem en till så får se vad lång tid det tar den här gången..

Är ju trots allt helg så de kan väl möjligen inte leverera en lördag kväll...eller?

Bullmamma?

Jag är egentligen inget stort fan av sötsaker och om jag någonsin beställer in dessert så brukar det oftast sluta med en ostbricka el ett glas portvin (helst både och!) men under de senaste veckorna har jag ändrat lite inställning och nu nästan längtar jag till eftermiddags-fikan.

Tror det har en del med tröttheten att göra och en sockerkick sådär framåt 3-snåret gör att jag orkar jobba ett par timmar till.

Häromdagen blev det kärleksmums och igår när vår goda vän Kat kikade förbi slängde jag ihop en kladdkaka. Ibland är det enkla godast!

Kat, som bor i Pretoria var även hit i torsdagskväll och det var faktiskt första gången vi grillade sedan vi flyttade in i nya huset. Vi blev totalt bortskämda av vår vän som hade med sig lax, sås och grönsaker så det var bara att slänga allt på grillen.

Underbara kvinna!

Perfekt grillväder

Var nästan 8 månader sedan vi sågs sist så vi hade en hel del att prata om.

Idag har jag jobbat non-stop och Fredric har precis åkt till flygplatsen för att möta kunder som nu reser med oss en andra gång. Och samma sak imorgon..Fler kunder som kommer tillbaka en andra gång. Så kul!

Första ultraljudet

Idag var det dags för vårat första ultraljud och jag måste erkänna att jag hann bli rätt nervös innan vi kom in hos doktorn. Vid ankomsten till Fetal Assessment Centre fick jag fylla i ett formulär och sedan skulle man även skriva under ett papper som förklarade hur stor procent chans det generellt sett är för Down Syndrom och vilka olika tester som finns att göra. Dessutom hamnade jag i en "högre riskgrupp" på grund av min höga ålder på 34 år....

Men när vi väl kom in till doktorn och hon knäppte på skärmen och man faktiskt kunde se lilla bebisen röra på armarna och benen och höra hjärtljudet osv så försvann all oro. Gud vilken häftig känsla! Jag trodde det skulle mest vara en liten klump men man såg allting ganska tydligt och allt såg väldigt bra ut...Puh!

Fick också ett mer exakt beräknat förlossningsdatum som nu är satt till 30 maj.

Vi har klurat fram och tillbaka på hur vi ska göra med förlossningen. Här nere har man ju flera olika varianter att välja mellan och vi har bett om "offerter" el ungefärliga priser för flera olika scenarion och de alla hamnar någonstans från ca R60 000-100 000 och uppåt...Om allt går väl dvs!

Eftersom bebisen är beräknad till slutet av maj/ början av juni, som faktiskt är en rätt trist tid på året här nere och en härlig tid i Sverige, har vi efter mycket övervägande bestämt oss för att åka tillbaka till Sverige. Vi känner båda två att det förmodligen blir vår sista sväng till Sverige för en ganska lång tid framöver och varför inte passa på att umgås med familj och vänner och vara lite föräldralediga i sommar?

Så, så får det bli...Jag kommer flyga hem i mars och sedan får vi se när Fredric kommer efter. Vi har eget boende m.m ordnat i Sverige så det känns ju himla skönt och nu när första ultraljudet gått bra och illamåendet börjar släppa så tänker jag njuta till fullo av den här spännande tiden vi har framför oss.

Gravid

Om ni undrat varför det varit lite tyst på bloggen senaste veckorna så ligger en del av förklaringen i att vi nyligen fått reda på att vi väntar bebis!

I slutet av maj blir vi (om allting går som planerat dvs) föräldrar för första gången.
Vi hade det på känn under hela sista turen som jag guidade igenom Kenya och när jag kom hem till Kapstaden för några veckor sedan så fick vi det bekräftat.

Känns overkligt, spännande, häftigt, lite skrämmande och läskigt på en och samma gång! Men mest av allt är vi så där löjligt glada och lyckliga!

Har varit väldigt illamående varje eftermiddag/kväll och somnar som en stock strax efter kl 20.00 så det har gått sisådär att jobba men förhoppningsvis kommer det släppa de närmaste veckorna.

Tills dess blir det mest rostade mackor, isvatten med citron och MÅNGA apelsiner/clementiner.